peregrination

Igår natt fick jag kontakt med Felicia och Xiangling på Skype, angående Chinese Bridge tävlingen ( 汉语桥). Det visade sig att Emma inte kunde få ledigt från skolan i Sverige, så nu är jag med i tävlingen igen. Dock måste jag lära mig Emmas del nu så klart, alltså hennes del av talet utantill och hennes 50 frågor (på kinesiska så klart)... Nu blir det alltså mycket pluggande.

Idag var det förresten väldigt ”blåsigt” ute, fast samtidigt varmt. :p Det blåste så hårt att alla cyklar och mopeder parkerade utanför lägenheterna föll, och alla mopedlarmen gick igång i morse... Dock var det runt kl. 10, och typ alla i hela byggnaden hade redan blivit väckta av fyrverkerier som någon sköt vid kl.9 (en söndagmorgon!). Ingen jag känner har lyckats ta reda på vad fyrverkerierna var till för ens en gång. XP

Har suttit och pluggat hela dagen btw, och det låter verkligen som en snöstorm där ute. Vinden verkligen viner utanför min balkong! Och det drar som bara den under ytterdörren (alltså den ut till trappuppgången). Jag förstår inte hur vinden lyckas blåsa så hårt hela vägen upp till femte våningen... Men det var som sagt fortfarande varmt ute, speciellt om man gick någonstans där det var lä, säkert minst 25C. På kvällen dock var det nog snarare runt 20C, jag fick faktiskt gåshud av att gå i bara shorts och t-shirt. Dessutom var det väldigt torrt i luften idag, det kändes faktiskt väldigt mycket som en svensk sommardag. ^^

Mellan allt pluggande tog jag dock en paus och tittade på filmen ”Snow Flower and the Secret Fan” ( 雪花秘扇), den var jättebra! Inte för att jag förstod allt, då den var till största del på kinesiska, men tillräckligt för att tycka om den. ;) Men det var så himla kul, jag satt och tittade på den och tänkte att det var som en vanlig kinesisk film, så helt plötsligt dyker Hugh Jackman upp! XD Han hade visserligen en liten roll, men han var med i flera scener, varav i en så sjunger han på både engelska och kinesiska. XP

Tänkte förresten lägga upp ett par bilder på Kiwi, Karinas kattunge. Vi tror inte att man får ha djur i rummen på Fudan, men Karina skaffade henne förra året när hon pluggade på ett annat universitet, så hon tog så klart med sig Kiwi nu när hon flyttat till Fudan.

Kiwi är jättegullig, och springer runt i hela lägenheten som hon vill (utom på natten så klart). Dock så tror hon att fötter som rör sig är leksaker, och hon har upptäckt att mina resväskor under sängen fungerar utmärkt som klösbrädor. :p

Idag väcktes jag av brandlarmet kl. 11.30. Ja, jag sov länge idag (hade faktiskt suttit uppe till kl.03). :p Självklart visste jag redan att det bara var en övning, eftersom det suttit stora plakat om det runt hela International Students-delen av campus. Dessutom hade de byggt en hel scen på gräsmattan framför våra lägenheter, som också skulle ha något med brandövningen att göra. Men på plakaten stod det inte vilken tid övningen skulle börja, eller vad den innebar. Så jag klädde snabbt på mig, utifall att de skulle begära att vi utrymde byggnaden, och gick till badrumsfönstret för att titta ner på uppståndelsen. Flera studenter hade samlats på gräsmattan, och det stod en brandbil parkerad på en av cykelvägarna.

Medan jag stod och tittade ut kom en annan brandbil körande över gräsmattan och genom folksamlingen, så jag bestämde mig för att gå ner så jag kunde se bättre vad som var på gång. Där nere hade brandmännen redan satt igång en simulerad eld av orange rök, som de sprutade vatten på. Samtidig som två brandmän hade tagit sig upp till någons balkong (i International Students Dormitory huvudbyggnad) och höll på att göra fast en docka i rep som de skulle hissa ner den med.

När dockan väl var nere på marken började en brandman spruta ut vatten genom ett av fönsterna på Internation Students Dormitory byggnaden. Först sprutade han bara ut över gräsmattan, och alla flyttade så klart på sig, men sen siktade han mot folksamlingen så att det stänkte vatten på nästan alla. xp

Till sist marscherade brandmännen fram till scenen och ställde sig för att lyssna, alla andra följde så klart efter. Jag kände mig inte särskilt intresserad av att lyssna på deras tal, som jag dessutom inte ens skulle förstå hälften av, så jag gick upp till rummet igen och åt frukost.

Kanske ska passa på att retas lite med att det igår var 37C i skuggan här borta. :p Ok, 37C kanske är lite för varmt, och idag var det något svalare, men 37C känns i alla fall bättre än nästan minusgrader. Airconditionern i mitt rum står på 25C, och det är väldigt svalt och skönt här inne. ;p

Tänkte ägna hela detta inlägget till dig, där jag vill skriva hur underbar du är! :D Hoppas du har det bra där hemma trots att jag inte är där och kan gratta dig i person. ;)

Miljoner kramar! :D

Idag lyckades jag äntligen få internet!! :D Igår hade de äntligen internetkort att köpa nere i International Students Dormitory, visserligen bara dagskort eller månadskort à 2MB, men bättre än ingenting. ;)

Igår köpte jag alltså en papperslapp med ett lösenord och användarnamn för 59¥ samt en internetsladd för 10¥, kopplade ihop allt som det skulle kopplas ihop enligt guiden man fick med, gick in på internetinställningar och följde instruktionerna till punkt och pricka – men inget internet... :/ Jag provade igen, och igen och igen. Till slut ringde jag hjälpnummret som stod i guiden, men där får man så klart inget svar. Då var klockan visserligen redan 23, så de jobbade troligtvis inte längre... Därför gav jag upp försöket tills vidare och tänkte ringa CSN istället (för att fråga om mitt kompletteringsdokument jag ska skicka in). Så jag byter ut sim-kortet i mobilen till det svenska och slår numret jag har uppskrivet. Men så är det en kines som säger ”numret du har slagit existerar inte...” i telefonen. Så jag provar igen, och igen, och igen... Självklart provar jag två olika nummer som jag har, samt att slå +46, 0046, och med/utan första nollan i numret, men ingenting fungerar. :/ Så jag ger upp på elektroniken och går och lägger mig istället.

Idag, efter skolan, provade jag att först inaktivera mitt trådlösa internet, koppla om allt igen och följde instruktionerna till punkt och pricka, bara för att kunna säga till personen i telefonen att jag provat allt när jag ringer upp dem. Och vipps – internet! Helt plötsligt, bara så där, fastän det inte fungerade kvällen innan (?!). Jag behövde inte så mycket som att röra telefonen. När nu elektroniken ville fungera gick jag ändå in på CSNs hemsida för att dubbelkolla telefonnumret, som fortfarande var det samma som när jag skrev ner det. Provade i alla fall att ringa det igen, and guess what? Den här gången kom jag fram! Visserligen fick jag sitta i telefonkö en minut eller så, men jag fick till slut i alla fall reda på e-mail adressen jag kan skicka dokumentet inskannat till. Nu måste jag bara hitta en skanner jag kan låna...

 
(Utsikten från min balkong. På den översta bilden kan man se Guanghua towers "långt" bort. :p )

Idag var första dagen som jag kunde gå på alla lektioner, därför räknar jag idag som min första skoldag på Fudan. I onsdags kom jag ju fram runt kl. 18 (inga lektioner), i torsdags var jag ju bara med på en (prova på) lektion eftersom jag sprang runt för att fixa registreringen, och i fredags missade jag alla lektioner i och med att jag var på hälsoundersökningen. Alltså blir idag min första skoldag. ^^

Om någon är intresserad så har jag alla mina ”lektioner” i samma klassrum, i flygeln till östra Guanghua tornet. Mina lektioner är schemalagda ca 3,5h om dagen, utom måndagar då det är 5h. Den tidigaste lektionen börjar kl.8.00, och den senaste slutar 16.05. Alla lektioner är 1h 40min, med en inräknad 10min paus i mitten. De kurser som jag har är ”intensive reading” (精读), ”listening ability” (听力), ”extensive reading” (泛读), ”writing” (写作) och ”spoken language” (口语), eller ”skvaller” som det också betyder på kinesiska. ;) ”Intensive reading” är fem lektioner i veckan, ”listening ability” och ”spoken language” två, resten bara en lektion i veckan. Jag har fått höra att ”listening” ska vara den svåraste kursen, och det tvivlar jag inte en sekund på... inte för att de andra kurserna är särskilt lätta heller... Tur att jag bara har ett ämne att fokusera på i skolan. ;)


(Östra flygeln till Guanghua tower.)

Idag är det Mid-Autumn Festival i Kina, så i princip alla i Kina är lediga, även vi! Eftersom midhöstfestivalen är en högtid som firas med familjen bestämde jag och Masha oss för att samla ihop lite folk och ha en gemensam middag, som en ”studentfamilj”. Vi hörde oss för bland de vi känner, men eftersom jag inte har någons mobilnummer än så kunde jag bara fråga mina rumskompisar, och de hade tyvärr redan andra planer. Men Masha påstod att några av hennes bekanta hade tackat ja, så vi kunde räkna med att ca sex personer skulle komma i alla fall. Vi promenerade därför upp till marknaden och handlade färsk kyckling för 5¥/ filé, potatis, grönsaker och frukt till efterrätt. Det var inte helt lätt att hitta grönsaker som man kände igen, till och med gurkorna ser mysko ut här. :p Sedan blev det i alla fall en tur till Wallmart för att få tag på papptallrikar samt månkakor (”yue bing” 月饼), som är en tradition att äta under midhöstfestivalen. När vi fått tag på allt var det dags att börja laga maten. Allt förbereddes i Mashas rum, eftersom hon har flest köksredskap, sedan bar vi ner stekpannan med kycklingen och de två kastruller vi hade med potatis och morötter till köket i huvudbyggnaden, där vi kunde tillaga maten.

(Sista bilden visar en månkaka, tecknena på den är 绿茶 vilket betyder grönt te, den har alltså grön-te smak. ;) )  

Allt var klart strax efter kl.18, men ingen av Mashas bekanta hade dykt upp än... Tyvärr hade hon bara numret till en av dem som hon kunde ringa och fråga, men han hade tydligen fått förhinder... Så det blev bara vi två.
Misslyckat... 

Aja, nu har vi i alla fall middag till de kommande dagarna. Så fick vi ju se fyrverkerier senare på kvällen också. ;)

Dagen började med att jag upptäckte att jag var stum! Jag har varit förkyld sen jag kom hit i onsdags, och jag misstänker att jag fick förkylningen under någon av flygresorna. Redan igår kväll kände jag att jag började tappa rösten, vilket jag gissar beror på en hel dags promenerande i Shanghai. Men jag ville ju se Shanghai, inte tänkte jag låta en liten förkylning hindra det. 

Som tur var mådde jag bra bortsett från hostan, halsen och en lätt snuva, så jag städade äntligen min skitiga balkong – först sopade jag bort ett tjockt lager svart damm, sen moppade jag utsidan av dörren, väggarna, staketet och till sist golvet. Vattnet var självklart helt kolsvart när jag var klar... sorgligt nog kommer balkongen troligtvis vara svart igen om några dagar (även om jag inte använder den). :/ 

På eftermiddagen gick jag och Masha till Wallmart vid ”Wujiao square” (五角场镇) (10 min från Guanghua tower) för att köpa allt möjligt till mitt rum. Efter ca 3 timmars letande runt på Wallmart gick vi ut lastade som packåsnor med bland annat sopskyffel och borste, ett storpack toalettpapper, två lådor, en duschdraperi-stång, en kudde, två örngott, kinesisk medicin mot förkylning, en skål, kopp, skedar, gaffel, knivar, skärbräda, ätpinnar, mm. :p Det blev lunchpaus ca 20m från Wallmart på Burger King, och sedan fortsatte vi släpa allt på de mest kreativa vis tillbaka till Fudan. Självklart hade Wallmart inga större påsar än typ ICA kassar (alltså de i plast), så det var rätt många påsar att bära på...

Väl hemma skulle jag ju prova den kinesiska medicinen som bestod av en flytande hostmedicin samt tabletter mot ont i halsen och hosta. Den flytande hostmedicinen var knappt flytande, och såg ut som en svart-brun sörja med honungskonsistens... Den smakade ungefär som den såg ut, som mazariner och övermogna plommon... blä. :/

Men efter den äckliga medicinen invigde jag mina nya köksredskap med en egengjord fruktsallad toppad med riven vit choklad (riven som i skrapad med min nya kniv), samt en kopp grönt te (te som jag fått av weiwei!) med honung. :)

Vi hörs!
/ Sjuklingen

Idag tog jag och Masha tunnelbanan till ”the Bund” precis väst om floden som rinner genom Shanghai. Därifrån hade vi en superbra utsikt av Pudong (det moderna området i Shanghai), om man bortser från dimman och regnmolnen som passerade oss just då vill säga... :p Efter att ha vandrat upp och ner längs ”the Bund” gick vi via smågator västerut mot ”folkets park” (renmin gongyuan – 人民公园). Längs de mindre gatorna hittade vi en restaurang som serverade jiao zi (饺子), där vi stannade och åt lunch.

 
(På andra bilden ovanifrån gnuggar jag tassarna på en lejonstaty, vilket skulle betyda tur. Sista bilden är vår lunch: jiao zi med cocacola "kekou kele" 可口可乐)

Folkets park var otroligt vacker, och jag förvånades över hur väl bara några träd isolerade ljud från omgivande trafik. Parken bestod av flera områden, ett grönområde med träd och trädgårdar omgivet av en löpbana, ett ”tivoli”, en otroligt vacker kinesisk trädgård med vattenfall och flera dammar samt några museum, en restaurang, någon politisk byggnad samt Shanghais teaterhus. Vi gick aldrig in i museumen, det bestämde vi att vi sparar till en annan gång istället.

Efter parken fortsatte vi västerut längs ”Highway 1”, vilket är Shanghais längsta gata (och troligtvis även en av de mest exklusiva). Där höll de på att ställa i ordning för en ”tourist festival” så det var väldigt många poliser och vakter som gick omkring. Det stod redan till och med läktare på vissa ställen längs gatan (jag antar att det skulle ingå en parad i festivalen). Gatan var kantad av många dyra affärer, och många märkesbutiker, men jag såg även en HM butik på andra sidan gatan när vi passerade. Den enda affären vi gick in i dock var en bokhandel som även sålde importerade böcker, där hittade jag ”Persecution” av Jane Austin och ”Canterbury tales” som jag köpte för totalt 100¥ (på engelska så klart).

När vi fortsatte längs gatan marscherade plötslig några militärer förbi i uniform ute i gatan (inga bilar körde där längre), och efter dem kom en hel karavan av tomma turistbussar som jag antar blev skickade att parkera på något speciellt ställe. Efter över en timmes promenad kom vi i alla fall fram till ”The Cotton Club” som Masha ville visa mig, men det var fortfarande ett par timmar innan de skulle börja spela live-musik där, så vi bestämde oss för att sätta oss på ett café och vänta istället. Det blev helt enkelt en liten de-tour till de mindre, omliggande gatorna. Det var väldigt intressant att se Shanghais minder gator på kvällen. De såg precis ut som Chinatownsen i New York / San Francisco, fast i Kina. ;) Helt annorlunda från de exklusiva affärerna bara några meter bort. Några lite dyrare affärer var fortfarande öppna (klockan var ca 20), men det var mest mindre restauranger och ”gatukök” som fortfarande hade öppet. Med gatukök menar jag en person som står på kanten av gatan med sin hemmagjorda grill (oftast på en cykel eller vagn) och grillar mest majskolvar, kött på pinne och grönsaker. Dock så hittade vi aldrig ett café längs smågatorna, så vi bestämde oss för att gå tillbaka till ett KFC vi sett på en sidogata till Highway 1, bara några kvarter bort. Men vi måste ha gått lite fel, för helt plötsligt var vi ute vid Highway 1 igen, och mitt emot oss låg ett Starbucks, så det blev där vi hamnade. :p

Cotton Club var en mysig liten jazzbar, och det var minst lika många kineser där som utlänningar. Vi kände inte igen musikerna, men de var otroligt duktiga! Fram mot natten övergick de från jazz / blues till några klassiska rocklåtar som de spelade på ett väldigt eget sätt, men det lät jättebra, och de fick verkligen igång publiken! Det var flera som gick från borden och började bugga på det lilla utrymme som fanns mellan scenen och borden. Under kvällen drack jag förresten en Litchimartini (alltså en martini gjord på luchijuice och med en lichifrukt istället för en oliv) som var jättegod, samt en ”Shanghai Mule” som var gjord på ljus öl, Smirnoff vodka och lime juice. Det låter som en helmysko kombination, men den var faktiskt riktigt god! De använde säkert någon konstig kinesisk öl, för drinken var söt, trots att den inte innehöll någon söt juice eller frukt.

Runt klockan halv ett avslutade vi kvällen och tog en taxi tillbaka till Fudan för 83¥ (tog ca 20 min). Så gick vi förbi Family Mart precis utanför Fudans norra grindar, och köpte frukost till söndagen.

Inatt kunde jag inte sova på grund av att jag var förkyld, samt att solen lös in genom balkongfönsterna redan kl. 4 på morgonen... Jag var i alla fall tvungen att gå upp strax efter kl. 7 för att hinna med allt som behövdes göras. Eftersom det är ganska mycket att berätta om idag tänkte jag (nästan) punkta upp det för er, istället för att skriva en hel sammanhängande text.  

• Gick till 905 för att byta klass från B till C (blev tvungen att skriva ett intyg) och för att få CSN dokumentet påskrivet. Jag lyckades till slut få en underskrift (efter att ha blivit runtskickad), men inte fullt ifyllt, så nu måste jag lyckas ta reda på den resterande informationen och fylla i den själv innan jag kan faxa in dokumentet...

• Gick till ABC (Agricultural Bank of China) för att skaffa ett bankkort. Stod i kö utanför banken, då den öppnade först kl. 9, och blev nr. 15 i kön. Först fick jag fylla i en blankett helt på kinesiska (som tog ett tag att lista ut), sedan vänta ca 30 min innan jag fick komma fram och lämna in blanketten. Kassören kunde så klart inte engelska, alltså blev det åter igen till att använde teckenspråk och ordboken i mobilen för att göra mig förstådd.

• Gick till Foreing Exchange Students Office för att lämna in mitt nya bankkontonummer.

• På vägen tillbaka till doormitory hade jag lite tid och köpte därför 10st galgar för 20kr, samt en stor dunk vatten och lite mat (nudlar, chips och kakor). XP

• Åt lunch på rummet och tog en andningspaus (åt samma som till frukost: banan och chokladbröd :p).

    
  (Överst: Bild på ett random hus på campus. Tyckte att det såg lite kul ut med huset i klassisk kinesisk stil tillsammans med höghuset i bakgrunden, som för övrigt också tillhör Fudan University.
  Underst: Bild på en udda blomma som växer på några träd på campus. Jag tror att det är en blomma, fastän den är rund, då den inte ser ätbar ut... :p)
  
  

• Gick till receptionen och köpte ett kinesiskt simkort i supermarketen precis bredvid receptionen i International Students Dormitory. Eftersom de i kassan inte heller kunde någon engelska, lyckades jag få hjälp av en kille som visade sig vara från Sverige. Han hade redan pluggat kinesiska i 2 år i Shanghai, och tänker ta sin kandidatexamen här.

• Kl. 11.30 fick jag (tillsammans med typ 40 andra) fylla i ett ”physical examination record”, visa att vi hade pass, 4 foton, kopia på pass och kopia på admission notice samt kvitto på att vi betalat för bussen. Till sist blev vi lastade på bussen till sjukhuset, och vid 12 åkte vi iväg till andra sidan Shanghai (ca 30 min – jag sov större delen av resan).

• Vi fick vänta i receptionen efter att vi visat upp alla våra dokument. Medan vi satt där och väntade började jag prata med Mariia (Maрия) / Masha (玛莎) från St. Petersburg, som läser Kinesisk historia på Fudan (hon har läst kinesiska i 6 år).

• Blev forslade in att sitta och vänta i ett annat rum medan någon granskade våra medicinska dokument från hemlandet (skulle bokstavligt talat sitta i den ordning vi hade fått våra kölappar). Min röntgenrapport dög inte, de ville ha originalbilderna (alltså fotoplåtarna!)...

• Blev skickade till kassan att betala för alla undersökningar i förskott, sedan skickade till första rummet för ombyte till ”morgonrock”, sedan till nästa rum för blodprov, och sedan till kön för röntgen. Den kön blev så lång att de forslade ut hela kön ur byggnaden, så marscherade vi till en annan byggnad där vi också fick sitta och vänta i kö till en annan röntgen apparat (?).

• Röntgades och blev skickade tillbaka till ombytesrummet i första byggnaden.

• Jag och Masha var klara ca kl. 15, så vi satt och väntade ca 30min på att de sista skulle bli klara och alla som var kvar kunde ta bussen hem (vissa tog taxi / tunnelbanan tidigare, men det tar tydligen minst 30min + 20min promenad).

• Pratade med Masha hela vägen hem, och vi bestämde att vi skulle äta middag ute senare. :)

• Gick tillbaka till rummet och sopade och moppade mitt golv. Sen hängde / la jag in kläderna i garderoben, stuvade in väskorna under sängen och köpte frukost i supermarketen i receptionen. Dessutom försökte jag köpa internet från supermarketen (det enda stället man kan köpa det till rummen), men förstod till slut att halvårsprenumerations korten var slut och att jag skulle komma tillbaka om tre dagar. :/

• Åt middag med Masha på en islamesisk-kinesisk restaurang inte alls långt ifrån campus. Sen tog vi en promenad ner till torget (med närmsta tunnelbanestation ca 20 min bort), där flera kineser höll på med någon gemensam dans (typ logdans fast kinesisk). Vi gick tillbaka till doorm, där jag fick låna ett USB av henne som hon la ett kinesiskt-engelskt lexikon till datorn på – superbra! ;D

• Tittade på ”How to train your dragon” och åt den kinesiska versionen av Oreos tillsammans med Ahlgrens bilar och Djungelvrål (från Sverige). :p
  
   
  (Underst är en bild på alla lakrits som jag köpte med mig själv till Kina... förhoppnignsvis räcker den ett litet tag i alla fall. ;p )

Jag vaknade 7.00 av mobillarmet, men orkade inte gå upp riktigt än, så jag satte mobilen på snooze, och igen, och igen... Vid kl. 8 vaknade jag med ett ryck och kastade mig upp ur sängen. Jag hade blivit tillsagd att ta mig till Guanghua byggnaden (光华楼), det östra tornet, efter kl. 8.30 idag för att registrera mig på Fudan. Så jag hade satt larmet på 7 för att kunna vara där till 8.30, men så försov jag mig ju... Jag åt i alla fall min frukost bestående av äppelbitar, några vindruvor (de flesta smakade övermogna), iste (som var jättegott!) och lite bröd, som det visade sig innehöll någon äcklig nougatkräm (inte gjord på hasselnötter) och inte bara var vanligt bröd som jag trott... 

Vid 8.30 bar det till slut av mot Guanghua tornen, och trots att jag kan se dem från min balkong var de inte helt lätta att hitta vägen till på marken. Som tur var hade jag en karta över Fudan i handboken som jag försökte följa. Längs en av huvudvägarna som jag följde låg en länga med små affärer, alltså verkligen små, kinesiska affärer, inte mer än några kvadratmeter stora och överfyllda med prylar. Men jag hade inte tid att stanna och titta, utan svängde in på en annan av huvudgatorna som enligt kartan ledde direkt till Guanghua tornen. Som tur var hade jag läst kartan rätt, och nu kunde jag äntligen se tornen igen sträcka sig över de andra byggnaderna, dock tog det 10min till innan jag faktiskt var framme vid tornen. Allt som allt hade jag alltså promenerat 20-30 min till en byggnad jag faktiskt kan se från rummet! Det var förresten fullt med elever (mest kineser) på väg åt olika håll gående, cyklande och åkande på mopeder. Jag lärde mig ganska snabbt att det är högerregeln som gäller, och den som rör sig fortast är den som har väjningsplikt. 


 
(Det tredje "blåa" huset från höger är mitt hus (hus nr. 3). Den tredje balkongen ovanifrån, till vänster om den vita mittpelaren är min balkong. Den stora "blåa" byggnaden i bakgrunden är förresten International Students Dormitory huvudbyggnad.)


Väl framme vid byggnaden gick jag in i det östra tornet (som tillsagd) och frågade i receptionen efter International Students Registration. Jag lyckades till slut tolka deras kinesiska till att jag skulle till 9:onde våningen, rum 905, och tog hissen upp. För sent insåg jag att jag klivit in i hissen som går direkt till den 13:onde våningen och sedan fortsätter uppåt, så jag fick kliva av för högt upp och ta en annan hiss ner till 9:onde våningen... Väl vid 905 fick jag visa alla mina papper, blev skickad till 906 där jag fick visa dem igen, skriva på lite papper och fick en blankett som skulle signeras av olika personer. Sen blev jag skickad till 908 för att få den första signaturen (efter att jag blivit registrerad i datorsystemet) samt tillbaka till 905. 

I 905 fick jag ett schema för terminen, en färgrann och mer detaljerad karta, samt lite andra papper. Dessutom blev jag ombedd att titta igenom två olika kursböcker, en på nivå 2 (klass B) och en för nivå 3 (klass C). Glosorna och grammatiken i nivå 2 boken kände jag för det mesta igen, men det var lite nytt också. I nivå 3 boken däremot kände jag inte igen en enda glosa... Så jag tänkte att jag skulle ta det säkra före det osäkra och köra på nivå 2, lite repetition har ju aldrig skadat någon. Tjejen i 905 visade mig då på kartan vart jag skulle för att prova på en B-lektion som började om 20 min, dessutom ringade hon in de olika byggnaderna till vilka jag skulle för att få alla underskrifter. 

Jag skyndade vidare från Guanghua till ”Den Andra Skolbyggnaden” (第二教学楼) och lyckades hitta rätt klassrum bara några minuter innan lektionen började. Läraren talade så klart i princip bara på kinesiska och jag förstod inte särskilt mycket. Men trots att jag inte hade någon bok hängde jag med på grammatiken hon skrev på tavlan, eftersom jag redan gått igenom den tidigare. Dock verkade mina klasskamrater inte särskilt ambitiösa, då några satt och halvsov och ingen verkade vilja svara på lärarens frågor... Så efter lektionen frågade jag läraren om hon kände till en C-klass jag kunde prova på. Jag ville försäkra mig om att det faktiskt var över min nivå, så jag inte ”slösade bort” en hel termin på ”bara” repetition. Hon visade mig på schemat att en lektion började efter ca en timme, och föreslog att jag skulle prova på klass C3 (klassens namn är alltså 3, på nivå C) eftersom hon tyckte att läraren i den klassen var bra. Eftersom jag hade en timme på mig att ta mig tillbaka till Guanghua (lektionen var i flygeln till det östra tornet) bestämde jag mig för att ta lunchpaus. Jag gick tillbaka till en liten supermarket jag sett på vägen till ”Den Andra Skolbyggnaden” och köpte Lay's chips med kycklingsmak, en konstig sockerkaksliknande bakelse, två bananer och iste. Sedan satte jag mig på en bänk i den jättefina parken mitt emot och åt min ”lunch”. :p 




Jag hittade klassrummet för C3 nästan 10min innan lektionen skulle börja, men det satt redan flera elever där inne. Så jag satte mig bredvid en tjej ganska långt fram i klassrummet, som visade sig heta Marie och kom från Paris. Jag fick låna hennes bok att titta igenom och strax därefter kom en annan tjej och satte sig bredvid Marie på andra sidan. Hon presenterade sig själv som Karina / Kong li (孔丽) (hennes kinesiska namn) och berättade att hon kom från Chile. Sen frågade hon vart jag bodde, och det visade sig att vi bodde i samma lägenhet, det var hon som bodde i rum C! XD 

Lektionen höll på i 1h 40min med en 10min inräknad paus i mitten. Trots att jag inte förstod vad läraren sa här heller (är ju inte van att lyssna till kinesiska) hängde jag ändå med på vad hon för det mesta försökte förklara. Hon använde sig mest av powerpoint, så det var lätt att se vilka tecken meningarna var uppbyggda av (vilket inte var lika enkelt när hon skrev på tavlan), dessutom gestikulerade hon mycket när hon förklarade saker. Det verkade som att alla i klassrummet inte förstod riktigt allt hon sa heller, men missade man något kunde man alltid fråga kompisen bredvid. Generellt sett var det en mycket trevligare atmosfär i klassrummet, jämfört med förra klassen, och eleverna verkade mer ambitiösa och uppmärksamma. Jag fråga runt lite, och t.ex. Karina som hade läst kinesiska i ett år, dock i Kina, förstod ju inte allt vad läraren sa heller. Hon hade ändå blivit satt i en nivå C-klass efter att ha gjort ”inträdesprovet”, som tydligen alla elever som kom i tid till registreringen (den 29 augusti) var tvungna att göra (för att se vilken nivå de var på). Så jag bestämde mig för att ta seden dit man kommer, och pressa mig själv lite extra när det gäller pluggande (som svenskar verkar tro att alla kineser gör). Alltså valde jag nivå C istället för B. 

Efter lektionen köpte jag studentlitteraturen i bokhandeln i samma byggnad. Studentlitteraturen bestod av fyra textböcker och cd-skivor till två av dem. I ”huvudbokens” första kapitel fanns det glosor som: application form, service charge / commission, to handle / transact, osv. xp 

Sen gick jag till ”Byggnad nr. Tio” (十号楼) för att fixa mitt studentleg, som det var fotografering för enligt terminsschemat. Där fick jag först stå i kö för fotograferingen, sen i kö för att fylla i en blankett och visa mina papper, och till sist i en kö för att hämta ut legitimationen som de gjorde där och då. När det var klart promenerade jag 30min tillbaka till receptionen i International Students Dormitory för att fortsätta samla underskrifter till min blankett. De förstod så klart inte ett ord engelska fortfarande, och tyvärr fanns det inga studenter där just då som kunde agera tolk. Så det tog ett bra tag, men med lite gestikulerande och tack vare det engelsk-kinesiska lexikonet jag har i mobilen lyckades de till slut förstå att jag ville ha en underskrift, och skickade mig runt hörnet till ett annat rum. Där fick jag visa mina papper för en tjej som bad mig att leta upp mitt namn på en lista hon hade. När jag inte kunde hitta mig själv under ”Sverige” ringde hon ett samtal, och det visade sig att jag inte stod på listan eftersom jag har ett ”fullt stipendium”. Det var bara de elever som behövde betala för sin försäkring från skolan själva som stod på listan, så jag fick ingen underskrift från henne. Hela trippen tillbaka till International Students Dormitory visade sig alltså vara onödig, för nästa underskrift skulle fås borta vid Foreing Exchange Students Office (外国留学生工作处), som ligger nästan lika långt bort som Guanghua! 

Det var inte helt enkelt att hitta Foreing Exchange Students Office, trots kartan. Väl framme fick jag i alla fall visa mina papper igen, och blev sedan tillsagd att fixa ett bakkonto hos ABC (Agricultural Bank of China) till imorgon, så att månadspengen från stipendiet kan sättas in där. Dessutom berättade de att jag var tvungen att boka en hälsoundersökning, och imorgon var sista dagen som sjukhuset ansvariga för undersökningen anordnade bussar från skolan till sjukhuset. De signerade i alla fall blanketten, och skrev även under för att jag hade en försäkring. Men sen så fick jag skynda (i regnet) tillbaka till receptionen i International Students Dormitory för att boka in en hälsoundersökningstid imorgon, och som tur var fanns det fortfarande platser kvar. 

Nu hade jag äntligen samlat in alla signaturer jag behövde och gick därför åter igen tillbaka till Guanghua, både för att lämna in blanketten och för att berätta att jag ville gå i klass C3 istället för att studera på nivå B. Dessutom behövde jag ha någons underskrift på papperna från CSN, som skulle intyga att jag faktiskt är inskriven på Fudan. Men när jag väl kom fram till 905 var så klart ingen där. Hela våningen var öde... Det är klart att alla har gått hem, klockan var ju redan 18! Suck... Det var bara att promenera hem till rummet – och mina fötter dööör! :/ Nu förstår jag verkligen varför det finns minst lika många cyklar som studenter på campus... 

 
(Karta över norra halvan av campus. Den röda ringen visar International Students Dormitory, den blå visar byggnaden där jag bor. Den gröna ringar in Guanghua towers och den lilla gröna markerar den östra flygeln. Den gula ovalen visar var "Byggnad nr. Tio" är, den oranga "Den Andra Skolbyggnaden" och den lila "Foreign Exchange Students Office".)

Vi kanske ska börja vid Arlanda, incheckningen. Den gick väl till som vanligt, förutom att de som jobbade där verkade ha problem med att jag bara hade en enkelbiljett till Kina, och inte bokat en hemresebiljett än. Till slut så lät de det hela gå, men varnade mig att immigrationsmyndigheten i Kina kanske skulle vara skeptiska till att släppa in mig. Jag kan ju nu berätta att ingen annan så mycket som nämnde det under hela resan till Kina.

Efter incheckningen sa jag hejdå till familjen (utom Patric, som inte var där) och Verena vid säkerhetskontrollen. Självklart var jag ju tvungen att ta ut laptopen ur väskan för att skicka den igenom röntgen, och när jag skulle klämma ner den igen i mitt överfulla handbagage trodde jag seriöst att väskan skulle sprängas! Som tur var gjorde den ju inte det (men den såg väldigt sprickfärdig ut), så jag skyndade på stegen till närmsta tax free för att få tag på en platspåse att dumpa över lite saker i. I tax freen köpte jag två askar med ”pingvinpluttar” (Salt Pastiller) samt en 500g Djungelvrål som de sålde för 50kr. ^^ Så nu har jag ganska mycket saltlakrits, som jag hoppas räcker ett tag. ;) På vägen till gaten såg jag en R2D2 i ”naturlig storlek” byggd av lego, utanför en leksaksaffär – coolt! 



Flyget Stockholm-Köpenhamn tog inte lång tid. Jag är inte säker på exakt hur lång tid, men jag hann lyssna på exakt 10 låtar på iPoden mellan det att man fick sätta på elektronisk utrustning (efter start) och var tvungen att stänga av den igen (inför landning). :p 

Väl i Köpenhamn hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan nästa flyg, så jag började leta efter ställe som sålde räkmackor då pappa hade sagt att det var det man skulle äta när man var i Köpenhamn. Det fanns massor med restauranger och caféer, men ingenstans kunde jag hitta räksmörgås på menyn... tillslut fick det bli en pizza och en cola istället, det var en väldigt god pizza. ;) 

Flyget var väl som de mesta långa flyg, man fick middag (lax med bulgur), försökte irriterat få touch-skärmen att göra det man ville, tittade på film och sov. Eftersom jag hade svårt att somna tittade jag på två filmer, ”X-men First Class” och ”Hur många lingon finns det i världen?”. Sen sov jag i ca 2h, innan de tände alla lamporna på flygplanet kl. 4 på morgonen. Först var jag förvirrad, varför tände de lamporna så tidigt? Men så kom jag på att Kina var ju 6h framåt i tiden, så klockan var nu 10 på morgonen, och det var tydligen dags att gå upp... Efter frukosten började jag prata med tjejen som satt bredvid mig på flyget. Hon hette Vanessa, och det visade sig att hon kom från Xi'an (西安) i Kina (terrakottaarmén om ni tycker namnet låter bekant). Hon var nu på väg hem från Norge där hon pluggade till arkitekt. Hon frågade mig vad jag gjorde och jag svarade att jag skulle plugga kinesiska, då utbrast hon ”Oh, so you're a language student”. Det första jag tänkte var: nej, jag vill plugga naturvetenskap, inte bara språk. Men så kom jag på att jag faktiskt ju bara ska studera språk i ett helt akademiskt år, så per definition är jag just nu en ”language student”. Jag hade aldrig tänkt på det på det sättet förut, trots att det på alla dokumenten står ”language student”. Det har mera känts som att jag är på väg för ytterligare ett utbytessår, den här gången i Kina. Men jag är ju faktiskt inskriven på ett program på ett universitet, inte meteorologi på SU, inte civilingenjör på KTH, men kinesiska på Fudan. ^^ 

Jag och Vanessa höll ihop även efter landningen, och hon väntade på mig efter immigrationskontrollen. Den tog längre tid för mig därför att kön för icke-kinesiska medborgare var längre, men det enda de egentligen gjorde var att kolla passet och den lilla gröna lappen man skulle fylla i på planet, samt stämpla något papper de hade. Vi hämtade våra väskor, och jag följde henne till hennes gate. När det visade sig att hennes plan var försenat åt vi lunch på KFC, där man förresten inte kunde beställa varken läsk eller vatten, de enda drickor man kunde välja mellan var kalla former av kaffe och apelsinjuice som smakade som smält apelsinsorbet. :p 

Jag sov hela flygresan till Shanghai. Hade faktiskt tänkt att jag skulle titta ner på Kinas landskap när jag ändå flög igenom landet, men jag somnade ganska snart efter start och vaknade först när vi började gå ner för landning, nästan 2h senare. Men då var ju klockan strax efter halv fem, så jag hade totalt sovit ca 4h de senaste 31h. När jag väl kom fram till väskutlämningen på Pudong International Airport var jag så trött att jag fångade upp min väska och följde skyltarna mot taxi. Jag hade tänkt ta bussen från flygplatsen och bara taxi den sista biten, så som handboken (från universitetet) rekommenderade. Men jag orkade inte leta efter rätt buss, samt hålla koll på vilken station jag skulle av vid osv. Istället visade jag bara adressen i handboken för taxichauffören som körde iväg. Efter en stunds körande på en motorväg stannar han precis i början av en avfart och tar fram en karta. Den studerar han en stund, sedan fortsätter han att köra på motorvägen. Så vitt jag förstår av det kinesiska sättet att köra bil så får man köra över heldragen linje, det är de bakom dig som alltid har väjningsplikten och man tutar om man någonsin behöver bromsa. :p 



När jag kom fram till Fudan (norra grinden enligt adressen) var det mörkt ute. Klockan var visserligen runt 19, men det kändes mysko att det var så varmt ute och mörkt samtidigt. Jag frågade chauffören om det här verkligen var Fudan University (复旦大学), och när han svarade ja såg jag även icke-kineser komma ut genom grindarna. Så om han nu hade kört mig till fel ställe fanns det i alla fall någon som troligtvis talade engelska som jag kunde be om hjälp. Men området såg mera ut som ett bostadsområde med flervåningshus på rader, inte som jag hade föreställt mig ett universitetsområde. Jag betalade i alla fall chauffören (180¥), tog mina väskor och gick fram till en grupp icke-kineser och frågade om vägen till International Students Dormitory. En av killarna skrattade till och svarade (på engelska med brytning så klart) ”Det är enkelt. Följ bara den här vägen” (han pekade på en väg till höger som gick längs med muren) ”så är det den där jättestora byggnaden” (han gjorde en gest mot ett flervåningshus som sträckte sig över alla andra). Byggnaden låg helt enkelt precis innanför Fudans norra grind. Xp 

I receptionen talade ingen så klart engelska, så en annan student fick agera tolk. Jag fick visa min ”Admission Notice” från Fudan, skriva på några papper (bland annat ett hyreskontrakt), lämna en deposition på 200¥ samt betala 100¥ för varmvatten. Det visar sig att el ingår i hyran (som jag inte betalar eftersom jag har ett stipendium), men bara till en viss summa per månad. Om man överstiger den får man en räkning i slutet av månaden. Vatten ingår också, men inte varmvatten, därför jag fick ett ”vattenkort” som jag just laddat med 100¥ från vilket pengar dras varje gång jag spolar varmvatten. Till sist fick jag även dörrkortet till 3-501A. Vilket betyder att jag bor i tredje byggnaden, femte våningen, första dörren och rum A. Jag släpade väskorna till tredje byggnaden, precis bakom International Students Dormitory, och uppför tre trappor där jag var tvungen att stanna och återhämta andan. Jag tittade på numren på dörrarna och insåg att jag nu var på andra våningen! Självklart hade byggnaden ingen hiss, så jag släpade en väska i taget uppför två trappor, och tog pauser däremellan. Det var totalt sex trappor kvar till femte våningen, och jag bokstavligt talat släpade väskorna – det smattrade i hela trappuppgången när ett hjul i taget åkte över kanten till trappstegen. Väskorna vägde inte så mycket (23 och ca 15kg), men jag trodde jag skulle falla ihop av utmattning – jag var så trött! 



Till slut kom jag i alla fall fram till dörr 501 och till min förtjusning fungerade dörrkortet. Jag kom in i en hall som var helt släckt, men när jag tände lampan såg jag ett bord med en minikyl och prylar på, som tillhörde någon annan. Det stod även flertalet skor vid insidan av dörren, precis bredvid en bänk med en diskho och ett handfat. Det fanns fyra dörrar i rummet markerade A-D, och två omarkerade dörrar som visade sig vara badrum med toalett, handfat och dusch. Mitt dörrkort fungerade även till dörren markerad A, och innanför var ett rum (ca 3x4m) med säng, nattduksbord, skrivbord och garderob, samt dörrar ut till en liten balkong. Men när jag försökte tända lampan hände ingenting. Så jag började leta efter andra lampknappar, men det var svårt att se i mörkret. Jag viftade med ”el-kortet ” framför lampknapparna och i rummet generellt, men ingenting hände. Så jag antog att lampan kanske var trasig, så det var bara att gå ner till receptionen igen och försöka förklara mitt problem. Tack vare en annan student (som agerade tolk) fick jag reda på att det fanns en huvudströmspanel bakom dörren, som jag så klart måste slå på elen i... De kunde inte ha sagt det tidigare?! Så det var bara att gå uppför alla trapporna igen... 



Efter att jag hittat elskåpet och fått lampan att fungera kom jag på att jag även var väldigt hungrig... Dessutom skulle jag ju behöva frukost nästa dag, så jag kanske borde köpa något ätbart. Jag mindes att det låg en liten affär kallad ”Family Mart” precis utanför Fudans norra grind som taxin kört förbi, eftersom det fortfarande lös i fönsterna då hoppades jag på att den fortfarande var öppen. Det var den! På skylten stod det 24h, om det betyder 24/7 har jag ingen aning om, men idag verkade den i alla fall ha öppet hela natten. Eftersom jag inte hade någon tallrik, bestick, eller sätt att värma mat köpte jag en tallrik med nudelsallad till middag och ett par vattenflaskor. Till frukost fick det bli äppelbitar i påse (ungefär som de man kan få på Mc Donald's), vindruvor i en plastburk, iste och några vakuumförpackade brödbullar som såg goda ut. Dessutom köpte jag en rulle toalettpapper, då jag inte visste om det fanns i badrummen än eller inte. 



När jag kom tillbaka till rummet (efter att ha klättrat uppför alla trappor igen!) åt jag min middag, som smakade lite mysko (inte van vid kinesisk mat) och tog en dusch. I båda badrummen stod det schampoflaskor och annat som visade att det redan var någon som ”flyttat in” där. Därför lånade jag bara det närmsta badrummet, som också hade en badrumsmatta, och hoppades att den som redan ”bodde” där inte hade något emot det. I duschen satt en liten panel med skärm, där man kunde lägga ner ”vattenkortet”. Jag provade om vattnet fungerade innan jag la ner kortet, och det kom faktiskt kallvatten. Men det blev inte varmt trots att jag la ner kortet i panelen... Jag stod ett tag och lät det spola i tron att det bara tog tid för varmvattnet att nå upp till femte våningen, men inget hände. Efter ett tags fipplande upptäckte jag att det fanns två sätt att stänga av vattnet på, och om kortet ligger i panelen medan man stänger av vattnet på ett sätt kommer det till slut varmvatten! Enligt panelen som tickade ner mina 100¥, duschade jag för ca 1¥. Jag upptäckte även att den fortsätter att ticka ner trots att man stängt av vattnet... det verkar som att det kostar 0,01¥/5s att duscha (om man vill ha varmvatten).

När jag stod i min pyjamas i hallen framför spegeln och borstade tänderna och torkade håret (det finns inga speglar i badrummen) kom två tjejer in. De presenterade sig själva och efter att jag berättade vem jag var frågade jag vart de kom ifrån. Då de svarade Sverige utbrast jag ”Jamen, då så, då kan man ju tala svenska”. XD Tjejerna hette Klara och Linnea, och Klara bodde i samma ”lägenhet” som jag, i rum B. Det var även hennes badrum som jag hade lånat. Tydligen bor det även en tjej till i lägenheten, i rum C, men henne har jag inte träffat än. 

Go'natt ^^

Eftersom jag har lyckats skaffa internet först nu (14/9) så blir det ganska mycket som hamnar på bloggen på en gång. Som tur för er så jag skrivit blogginlägg varje dag (utan att dock kunna lägga upp dem), så ni behöver inte missa någonting! ;p

Självklart är inläggen superlånga nu i början (när så mycket händer), men vi låtsas att det är för att kompensera den troliga avsaknaden av inlägg senare på året... Men jag lägger i alla fall upp blogginläggen i den ordning jag skrev dem, en för varje dag, så behöver ni inte bli förvirrade. ;) 

På återseende :)

Jaha, så har man äntligen packar klart då, sådär två timmar innan man ska till flygplatsen. I alla fall bättre än när jag skulle till USA, då var jag klar först efter att vi egentligen redan skulle ha börjat röra oss mot flygplatsen. :p Men det är svårt att trycka ner ett helt år i en enda väska på 23kg (även om mitt handbagage nu väger betydligt mer än 8kg)... ;)

Kl. 18.05 kommer jag att flyga till Köpenhamn, för att där byta till planet mot Beijing kl. 21.00. Sen ska väskan hämtas ut och checkas in igen för flyget till Shanghai kl. 15.25. Vilken tur att jag redan varit på Beijings flygplats några gånger då, och tror mig hitta där vid det här laget. ;) Resan mellan Köpenhamn och Beijing ska förresten ta ca 9h, men totalt är jag i luften ca 12h, så just nu sitter jag och hoppas på att det går att välja riktigt bra filmer på flyget. Mardrömmen skulle vara om just min tv-monitor var trasig! :p

I söndags hade vi förresten en väldigt trevlig släktmiddag, med ”kinesisk” förrätt och rimmad lax med dillstuvad potatis till huvudrätt. ;) Min sista riktigt svenska måltid på ett år... Fast det blev ju lite rester, så jag kunde äta rimmad lax till middag igår också! ;p Igår kväll kom även flera av mina kompisar över, så jag fick säga hejdå ordentligt. Trots att de flesta inte kunde stanna särskilt länge (och vi aldrig började kolla på en film) var det väldigt mysigt. ;) Tänk om man kunde visa sin uppskattning för sina vänner på samma sätt varje dag, och inte bara när man är medveten om att man inte kommer att få se dem igen på flera månader...

Jag skriver något när jag kommer fram, så fort jag fått internet till min dator (/ hittat en dator med internet på skolan). Förhoppningsvis hörs vi via mailen också, då facebook som sagt inte fungerar i Kina.

Vi ses om ett år. ;)
Kramar ^^

Den blåa linjen visar avgränsningen för Fudan University campus,
och den röda ovalen ringar in byggnaden som jag
kommer att bo i - International Students Dormitory.

Om någon tycker det är kul att jämföra storleken på Stockholm och Shanghai har jag
även lagt upp två bilder på städerna i nästan exakt samma upplösning. ^^


Fudans campus är nästan lika stort som hela Vasastaden! ;)